Resan

Resan ned blev med bil i år, och Petter precis fått sin nya el-bil. En Kia EV6, stod nu på parkeringen och väntade på sin första långresa. Familjen Olsson/Ohlson och Bjällö/Winberg valde också att köra ner, så vi bokade upp oss på samma övernattningshotell på vägen ner. Övriga flög och tog hyrbil sista sträckan.

Det blåste rejält på fredagen, stormen Eunice drog fram i europa, men vi han med Rödby puttgarden färjan innnan de stängde ner för natten. Riktig busväder att köra i, men sent om sider landade vi på hotellet för natten, Hollenstederter Hof, söder om Hamburg. Hotellet hade stängt, men nycklarna var utlagda så vi fick i varje fall en säng för natten.

Efter en tidig frukost, så körde vi vidare. Nu såg vi hur stormen hade tagit en hel del träd, men de hade hunnit röja det mesta redan, lite smågrenar kvar så man fick ändå vara lite uppmärksam. Nästa övernattning var i Eugisheim i Alsace, en medeltida by där vinodlingarna ligger vacker runt om byn. När Petter hämtade bilen på Kia, så berättade de att vissa bilar hade haft problem med värmeväxlaren, den som hanterar värme i bilen men också kyler batterierna vid snabbladdningen. Gissa om vi var en av dem, så snabbladdningarna blev inte fullt så snabba, vilket innebar att vi behövde mer tid än planerat för att ta oss fram. Dessutom blev det ganska kallt i bilen på morgonen, så Mira satt med jacka på benen och Marie tog på skidstrumporna. Noel gillar ju kyla, går i shorts hela året, så denna temperatur passade honom perfekt.

Svensson/Jönsson körde på, men var långt efter de andra. Jan, Karin, Anna, Per och Alex hann både gå en tur i stan och ta en vinprovning innan vi dök upp vid 19.30, precis i tid till middagen. Då hade vi tagit en de tour till närbelägna Colmar, och insåg att det inte var rätt hotell som vägvisaren visat oss till. Inte precis en medeltida by, något var fel helt klart. Konstigt, men vi hittade den korrekta adressen och hittade till slut hotellet i den fantastiska lilla byn. Väl där så skulle vi checka in innan middagen och då kommer förklaringen till vägvisningen till hotellet i Colmar, hotellen hette nästan detsamma och när Marie hade bokat upp ett rum extra när Mira och Noel skulle åka med oss istället för tåg, så hade det nog gått lite fort. Fort och fel som man säger, men som tur vad hade hotellet i Eugisheim ett extra rum som vi fick, vilken tur – vi slapp att sova i sofforna i baren…

God middag i trevligt sällskap, sen hopp i säng. Morgonen därpå hann vi gå ut och titta på storkarna som bodde på flera hustak i närheten. De klapprade med näbbarna så det hördes lång väg, vilken upplevelse! Men nu närmade sig klockan halv åtta så vi gick in igen. Konstigt, ingen som verkar vara i matsalen och förbereda frukost och den skulle börja 07.30? Var frukosten på annan plats? Vi kollade våningen under, men ingen aktivitet. Men så där strax innan 8 kom portiern rusande, de hade försovit sig. Ja, ja efter en stund var det frukost på plats och som plåster på såren kom de med två flaskor lokalt vin till vardera familjen.  Efter frukost gick vi en tur i byn som var helt bedårande och ännu fler storkbon kunde beskådas. Bara kyrkan hade tre storkbon på taket. Efter rundturen hann vi ta en snabb sväng om vinprovningstället Svensson/Jönsson missat igår, och efter inköp av ett par lådor var det dags att ta farväl av den söta byn och köra mot La Clusaz. Det blev en tur in i Schweiz, och sen ut igen i Frankrike.

Boendet

Väl framme letade vi på vårt hotell, La Ferme. Ett gulligt hotell med helt fantastisk mat, och med ski-inoch ski-out läge. Pär hade hört av en italiensk kollega att eftersom vi skulle till La Clusaz, så skulle vi absolut äta en middag på La Ferme, bästa maten i byn! Och tänk, just där bodde vi hela veckan. Allt eftersom kvällen gick anslöt familjen Jeppsons, Grens och Strandqvist. Vi fyllde inte hela hotellet, men vi var 17 personer vid bordet varje kväll, så helt klart det största gänget.  Hotellet hade bara 12 rum så ganska litet, men deras restaurang tog fler gäster, och det var alltid fullt. Vi hade tidig sittning, redan 19-tiden och så när gästerna till nästa sittning kom gick vi mot våra rum trötta, mätta och belåtna.

Vi kan verkligen rekommendera detta ställe om ni passerar. De var så vänliga, och när Henning fyllde 20 år sa hade de fixat ballonger till frukostbordet och bad oss om hjälp att skriva och uttala Grattis på födelsedagen – inte helt lätt för en fransman! Byn var också trevlig, vi var ute tog en fika, handlade i lokala mataffären och besökte det lokala destilleriet en kväll och fick guidad tur. Vi fick provsmakade deras alp-bäsk, som gjordes på en lokal alp-malört, men de hade också en väldigt god Kastanjewhiskey förutom en del likörer.

Skidsystemet

Första skiddagen fick vi snö-väder, så sikten var begränsad och inte helt lätt att se var man befann sig. Det betalade sig dock dagen efter när vi hade 20 cm nysnö, sol och blå himmel. Vi hittade offpist stråk, och alla var supernöjda med dagens åkning. Vi gick oftast och la oss direkt efter maten, men var också uppe tidigast av hotellets gäster. Strax innan 0900 var det avfärd, för då öppnade liftarna. Skidåkningen var ju som bäst på förmiddagen, så lika bra att komma iväg så fort de öppnade. Det var mycket sol och blå himmel resten av veckan också, vilket innebar att framåt eftermiddagen var det flera plusgrader och det blev det lite tung åkt, men då kunde man i stället njuta av lite afterski-häng i solen på terrassen utanför våra rum.

Restauranger

Vi hade halvpension, så utöver frukost så fick man i stort sett välja fritt från a la carte menyn, så vi hann testa oss igenom det mesta. Väldigt bra att alla kunde välja vad man ville både till förrätt, huvudrätt och efterrätt, det är ju ändå en del olika preferenser i vårt gäng. Mycket ost blev det. Ostfondue, raclette och var det inte rena osträtter så var det ganska mycket ost andra rätter som deras Tartiflette, en potatisgratäng medvitlök, en skvätt vin, den lokala osten, Reblochone, och sen lite rökta fläskbitar. Det var mycket svårt att få ner hela portionen kan vi berätta.