Sölden ligger högt och ska vara snösäkert, men denna vinter var det tö dalen och den riktiga vinterkänslan infann sig inte. Det var dock inga problem högre upp i skidsystemen.

Resan

Ett stort gäng Treebeaters hade bestämt sig för att åka tåg till Sölden. SJs nattåg till Hamburg skulle ta oss den första sträckan. På avresedagen drog en snöstorm in över Skåne, och vi var glada att vi inte skulle ge oss ut på vägarna i våra bilar. Vi klev på nattåget på Malmö C och gick och lade oss bara för att bryskt bli väckta vid tretiden på natten av meddelandet att tåget inte kunnat lämna Malmö, och inte nog med det, tåget var inställt och vi fick fixa vår vidare resa bäst vi kunde. Vad göra? Ge upp och åka hem igen? Nej! Yrvaket drog vi igång att boka om våra biljetter, och otroligt nog lyckades vi fixa nya platsbiljetter till Hamburg och vidare till Innsbruck. Efter en lång frusen väntan på den iskylda Hovedbanegården i Köpenhamn, försenade tåg i Tyskland och en taxifärd i självmordsfart från Innsbruck till Sölden anlände vi till vårt hotell vid midnatt, ungefär åtta timmar senare än planerat. Taxi Quacksi rekommenderas om man har bråttom och death wish.

Hemresan nyttjade ÖBB Nighjet till Hamburg. Där hade vi en stund för tågbyte vidare till Köpenhamn och gick ut från stationen för att äta frukost. När vi kom tillbaka var hela stationen proppfull av kravallpoliser och mycket korthåriga fotbollshuliganer som kastade knallskott och skrek otrevligheter. Huliganerna var märkligt nog artigare än poliserna. Trots detta lyckades vi komma med vårt köpenhamnståg.

Denna resan fick helt klart en del Treebeaters att helt tappa lusten att ta tåget till alperna.

Boendet

Vi bodde med halvpension på hotel Tyrolerhof mitt i byn. Hotellet var mycket bra med riktig god och varierad mat, inklusive fantastiska efterrätter hos den speciella dessertkocken. Tur att det gick åt mycket energi i skidbackarna…

Hotellet hade också ett fint spa, med stor pool, bastu med mera där man kunde ta hand om sin slitna kropp efter dagens övningar.

Skidsystemet

Det fanns snö

Restauranger

Eftersom vår halvpension var så bra blev det inte så många restaurangbesök i byn. En dag samlades vi alla för lunch i Törggele Stub’n tvärs över floden från hotellet och njöt bland annat av deras galna charktallrik med orimliga mängder speck.

Det var med viss tveksamhet; även om den första resan uppenbarligen skapade mersmak, hade ju själva Zillertal inneburit vissa incidenter, som ösregnsvandring, spräckta pjäxor, nattliga störningar på hotellet mm. Det positiva vägde dock över.

Resan

Företogs med ett litet antal tåg, flera bilar och några flygplan.

Boendet

Vi bodde i två stora lägenheter i Brizerhaus.

Brizerhaus hade av oklara skäl vunnit ett stort antal priser, tydligen för att man hade byggt en nytt hus av gamla brädor. Vi blev mycket väl mottagna, och huset fungerade bra, särskilt efter att vi möblerat om mellan lägenheterna.

Väl framme till Brizerhaus på seneftermiddagen var det fördelning av rum i våra två lägenheter, sen full fart att få till middag till alla 20 personer. I år hade var det familjen Sandbergs, Ohlssons, Svensson/Jönsson, Granholms, Strandqvist och Greens  Medan övriga möblerade om lite så vi alla kunde sitta ihop och äta, så började Svensson-Jönsson gänget med maten.  De hade hade kokat ärtsoppa hemma som de fryst in och tagit med så det skulle gå fort så här på ankomst dagen. Till efterrätt blev det den Österrikiska rätten Kaiserschmarrn – den kejserliga pannkakan. Skillnaden mot våra pannkakor är att man delar äggula och vita och blandar ner de hårt vispade äggvitorna på slutet. Sen drar man sönder den stekta pannkakan i småbitar och strör florsocker på – mums!

Nästa dag for vi iväg med skidbussen till Mayerhofen för att skaffa utrustning och liftkort. Stackars Suzanne fick ett rejält jack i fingret när hon skulle ta emot skidor som höll på att trilla. Det blev att ta sig till sjukstugan och få fingret tejpat och stabiliserat – första dagen! Som tur var så kunde hon åka skidor de andra dagarna, och hon och Göran kunde trösta sig med en härligt glassfika!  Marie besökte ett par dagar senare samma sjukstuga när hon trillat i backen. Det går utför med den äldre generationen. Mest blåslagen visade det sig, men de röntgade revben och höft. Inget brutet, möjligtvis en spricka i revbenen men ingen mer skidåkning för henne denna vecka.

Vi hade fint väder hela veckan, solen sken och man kunde verkligen njuta av att vara ute hela dagarna. Familjen Sandberg & Granholm och Noel hann dessutom åka in till Innsbruck en dag för at gå på museer och flanera. Här blev vi av med Suzanne som i flera timmar var försvunnen på det lokala stadsarkivet.

Veckan förflöt i trevlig samvaro, där alla hade ansvar för matlagning någon kväll. Det var några år sedan vi hade egen mathushållning, men trots detta hade vi tid för en del spel och dobbel. Noel drog igång en plump turnering som pågick under hela veckan. Spelhålan var i ungdomslägenheten en trappa upp som alla ungdomar, inkluderat ungdomarna Göran och Suzanne, bodde i. Max och Noel delade rum, Mira, Johanna och Emma kamperade ihop i ett annat. Man fick kvalspela under veckan och de som hade bäst resultat/placeringar, fick sedan vara med i slutspelet på torsdagen. På fredagen avslutades veckan med Häxentanz, ett helt galet spel där man ungefär som fia med knuff skall gå runt ett varv sedan ta ut sina pjäser. Skillnaden är att man inte ser vilken färg pjäsen har, alla pjäser är svarta utom på undersidan. Från början får man sina pjäser, men efter några omgångar där alla får flytta vilka pjäser som helst både fram och baklänges, men enligt givna regler förstås. Det slutar ofta med att man går ut med någon annans pjäs, men förhoppningsvis tar en annan spelare ut dina. Många goda skratt får man på köpet! Sammantaget hade vi en härlig vecka, med sol och blå himmel alla dagar utom den sista, då det blev kallt, blåsigt och dålig sikt. Vi hade ändå fått många fina dagar, så det var Ok att ta en tidig eftermiddag och förbereda för avfärd nästa morgon.

Skidsystemen

Med skidbussen kom man ganska lätt till flera trevliga system.

Orten

Restauranger

Gasthof Post

Gasthof Post i den idylliska delen av byn Hippach hade vi hoppats åter skulle bli ett av våra stamställen. Dock var restaurangen konstant fullbokad, så Petter och Jan fick aldrig återuppleva maträtten Postgeheimnis – “Posthemligheten”. Denna fanns fortfarande på menyn efter 25 år. Se också Gasthof Posts hemsida

Den mesta maten lagades i lägenheten.

Gasthof Tipotsch

Fick fungera som substitut för Gasthof Post. Gott, effektivt och prisvärt, med kapacitet att servera 20 hungriga skidåkare.

Ferienhotel Neue Post

Ännu ett Gasthof Post-substitut. Ungdomar bör se upp för aggressiva nederländare.

Yeti Schirm-Bar

Läge: Numera nedanför Horbergbahn. För 25 år sedan låg baren nedanför linbanan i Mayerhofen. Ingen egentlig restaurant, men hot-shoten Yeti-Killer var ändå en stapelföda för många av oss. Numera vet vi receptet.

Karta

Kartlänk

Bilder

Bildgalleri

Zell am See är en trevlig liten ort dit man kan ta sig med tåg. Skidområdet Schmitten når man med liftar från byn, och när man tröttnat på pisterna där kan man ta skidbussen till Kaprun och njuta av ett ännu större system och skidåkning på glaciären vid Kitzsteinhorn.

Resan

Ett stort antal Treebeaters åkte tåg, medan andra tog bilen. Detta hände sig på den gamla goda tiden när man fortfarande kunde sätta sig på ett bekvämt tåg på Köpenhamns centralstation och ta sig via färjan mellan Rödby och Puttgarden till Hamburg.

I Hamburg blev det byte till ÖBB Nightjet som tog oss till Linz där vi yrvakna klev av tåget vid 6-tiden på morgonen för att sedan efter en lång och kylslagen väntan byta till vår anslutning mot Zell am See. Dit anlände vi vid lunchtid. Tillbakaresan var samma fast tvärt om.

Boendet

 Vi hyrde hela Haus am See, ett före detta pensionat, vilket bland annat innebar att vi fick besök av bulgariska turister som ville köpa öl.

Huset hade gott om plats för oss alla och vi var väldig glada att Martin tagit med sig en WiFi-router med österrikiskt mobilbredband så att vi inte behövde tappa kontakten med civilisationen

Huset låg i en liten by i norra ändan av Zeller See, vilket innebar att det blev ganska mycket buss och skidbuss för att ta sig mellan huset och pisterna. Vårt gäng bildade en rejäl kö vid busshållplatsen på morgonen.

.

Skidsystemet

I Zell am See finns det lokala skidområdet Schmitten som toppar runt 2000 meter. Där finns pister till alla åkare. Flera liftar har sin dalstation en bra bit utanför orten och det blir en del skidbussåkning.

Några i gänget tog skidbussen till Kaprun som ligger en halvtimmes färd från centrala Zell am See. Där finns det ett ännu större skidsystem med glaciärskidåkning på 3000 meters höjd vid Kitzsteinhorn.

Orten

Zell am See är en småstad med några kvarter med butiker, hotell och en handfull restauranger – tillräckligt för att mota tristessen i några timmar mellan skidåken. På plussidan finns här regionsarkivet för Region Pinzgau. En butik för stenar och fossiler lockade en del yngre Treebeaters.

En kort bussresa från orten ligger Tauern Spa Kaprun – en av Alpernas största termalbad. Den blev mycket uppskattad av delar av gruppen.

Sjön Zeller See ligger vackert vid orten. På vintern när den är frusen skottar man fram promenadvägar över isen. Vi upptäckte under någon av de sista dagarna att vi kunde ta en genväg till vårt boende genom att snedda över sjön.

Praktiska länkar

• ÖBB Nightjet, sovtåg från Hamburg till alperna.
• Tidtabeller för alla tåg och bussar i Österrike: ÖBB Scotty
• Turistinformation: Zell am See Kaprun
• Tauern Spa

Orten

Bad Gastein ligger med en fin utsikt ner över dalen.

Känt för sina radiumkällor, som man kan hitta här och där i orten.

Och mystiska maskinrum gömda under hotellen.

Juldekorationer

Nöjen

En av de viktigaste sysselsättningarna var fotbollsspelet i baren på Salzburger Hof.

Radiumbad

I Bad Gastein finns flera naturligt varma bad, med utomhuspooler.

Bilder

Bildgalleri

Förträfflig ort i Silvretta-Tal. Detta inträffade vid en tid då bankkort var i stort sett okända i Ischgl, liksom i större delen av Österrike. Bargeld ist König!

Praktiska länkar

• Ischgls hemsida – turistinformation och boende
• Gemeinde Ischgl – kommunens hemsida

Resan

Vi körde hela vägen, i en hyrd äldre Folkabuss. Borde ha anat misstankar då priset var hälften av konkurrenternas…

Incidenter:

• Svartsoda i värmeutblåset ⇒ frostskador i baksätet
• Helkroppstankning vid Autobahn
• Tvåtimmars-Stau vid München på vägen hem. Lyckligtvis fungerade varken radio eller värmesätena, varför vi till skillnad från många andra hade kräm kvar i batteriet så vi kunde starta motorn när kön var klar.

Boendet

Vi bodde i Mathon, ca 4 km från Ischgl. Med skidbuss och egen buss var det ett acceptabelt avstånd.

Skidsystemet

Ett av de bästa vi åkt i.

Det som sedan skulle bli Treebeaters första resa gick till Hippach i österikiska Zillertal. Ett stort gäng av kårtidningen Pålsjö Ängsblads medarbetare och hang-arounds bokade en urbillig och strapatsrik tågresa med SJ.

Efter ett otal tågbyten (vi undgick med nöd och näppe att bli bortforslade till rangerbangården i Berlin) och en busstur steg vi av vid vår hållplats i Hippach. Ute hade det hunnit bli beckmörkt och ett fint duggregn hälsade oss. Vår första uppgift blev att hitta pensionatet vi var inbokade på. Det skulle ligga på en gata som hette Ramsau. Den som studerar kartan nedan kan konstatera att ganska många gator har den beteckningen… Det visste vi inte då, utan satte entusiastiskt iväg mot den första bästa punkt på kartan som bar namnet Ramsau. Efter en halvtimmes kämpande och släpande av bagage uppför en brant sluttning stod vi i en helt hotell- och pensionatsbefriad klunga hus. Ett telefonsamtal senare konstaterades att vi skulle ner för backen igen och till en Ramsau-gatstump runt 100 meter från busshållplatsen.

Resan

Hemvägen var ännu mer apart. Dels gjorde vi ett helt onödigt byte, dels fick vi vänta en timme å en station där alla fönster och dörrar var bortplockade för renovering. Tack SJ!

Boendet

Vi bodde på ett litet pensionat.

Skidsystemen

Med skidbussen kom man ganska lätt till flera trevliga system.

Orten

Tämligen utdragen. Ont om hållplatser för skidbussen, så vi fick gå ganska mycket! Detta ledde bland annat till spräckta pjäxor. (se bildgalleriet)

Restauranger

Gasthof Post

Gasthof Post i den idylliska delen av byn Hippach blev ett av våra stamställen. Det berodde nog mest på att Petter och Jan blev beroende av menyvalet Postgeheimnis – “Posthemligheten”. Det visade sig vara en tallrik med enorma mängder kött, grönsaker, pasta, potatis med mera som plockats samman från de övriga rätterna på menyn. Prisvärt frosseri för att ge energi åt nästa dags skidåkning. Se också Gasthof Posts hemsida

Pizza-Stuberl

Läge: Ramsau. Närheten till pensionatet var dess främsta fördel.

Yeti Schirm-Bar

Läge: Mayerhofen. Ingen egentlig restaurant, men hot-shoten Yeti-Killer var ändå en stapelföda för många av oss. Om vi bara kunde komma ihåg receptet!

Bilder

Några bilder

De första åren ersatte vi skicklighet med oförvägenhet. Här övar Petter freestyle.