Resan

Vi körde med bil ner de 130 milen, med stopp för övernattning i Göttingen i Tyskland. Upp tidigt till frukost vid 06.30 och sen iväg så snabbt som möjligt – vi ville ha marginalerna på vår sida. Hade varit snyggt att inte komma med sista liften upp!  Men det gick bra, lite trafikstockningar emellanåt, men fint vägunderlag hela vägen.

Boendet

I år så skulle vi för första gången bo i backen, så vi var tvungna att komma fram till Laax innan sista liften gick upp till Mountain Hostel.Vi bodde på 2228 meter höjd, med en fantastisk utsikt över bergen.

Under frukosten hittade vi ett par favorit-bord, med sträckavstånd till Croissanterna men framförallt njöt vi av en fantastisk soluppgång över alptopparna. På kvällen hade vi sol betydligt längre än när man bor nere i dalen. Efter några dagar hittade familjen Granholm härliga solstolar uppe på taket, som var som tagna från vilken badstrand som helst.

Rummen var lite för spartanska för Maries smak. Två våningssängar på rad, en gång på 70 cm sen fanns fyra förvaringsskåp i plåt och ett handfat längs andra väggen. Dusch och toa i korridoren. Inte rummen där man softar och myser precis, men allt går. Eventuellt hade man kanske kunnat uppgraderat efter helgen då en del gäster försvann, och fått lite bättre rum som Jeppsons och Ohlssons lyckats få, men då har man redan packat upp allt sitt bohag och man är ju trots allt inte så mycket på rummet.

Interiören i huset var lite speciell, rymdtema och namnet på baren där man åt frukost hette Galaxy. Jan snackade till oss en guidad tur i ovanvåningen där man var tvungen ha en speciell biljett till. Där brukade företag som google och apple köpa passerkort till anställda som kunde sitta där och jobba eller ha konferenser, väldigt fint. Vi får bolagisera Treebeaters och sen åka tillbaka och ha konferens. Vi får lämna till över till våra unga vuxna att fundera ut hur vi skall dra in intäkterna för att täcka upp sina föräldrars extravaganta behov av alpluft.

Skidsystemet

Det vi hade kommit för var ju skidåkningen och många dagar hade vi strålande sol och blå himlen. Fantastiskt att redan på morgon vara uppe i systemet, så när vi hade åkt ett par timmar så kändes det som det var dags för paus, så var det inte riktigt lunchtid. Vi fick mycket mer åkning, det tar allt en del tid att ta sig upp till toppen av systemen på morgonen, som vi nu slapp. Mira åkte helst med de entusiastiska åkarna: pappa, gudfar Jan och familjen Jepsson, som var med för första gången i år. Om vi pausar för mycket så åker hon några var extra med vi andra njuter av en fika. Marie fick en konstigt blixtrande huvudvärk när hon körde på i lite tuffare backar, så hon fick ta det lite lugnare i år. Noel körde med sina skidor i början av veckan, men testade sen snowboard igen. I år med handledsskydd. Det gick väldigt bra men gjorde att han också vissa dagar behövde ta lite enklare backar, men det är ju bra att vi är många som vill köra på lite olika sätt, det finns alltid någon att hänga med eller ett gäng att ansluta sig till.

På onsdagen så var det snöoväder och sikten lite dålig, så vi bestämde oss för att åka kälke på eftermiddagen. Sagt och gjort, hela gänget hyrde var sig en kälke och tog sig upp till kälkbackens start. Det var tjock med nysnö, så det var lite svårt att se var man skulle köra, men en medarbetare visa var man startar och sen bar det iväg. Ja, inte så lång oftast, sen sjönk man ner i snön och åkte av.  Till slut insåg vi att vi skulle hålla direkt till vänster om de lila pinnarna för att hitta var det var pistat under all nysnö. Utanför spåret sjönk kälken ofelbart ner i mjuksnön och då tog det i allmänhet tvärstopp. Någon kälke for iväg, ett gulvästat spaningsteam var ute letade. En kälke åkte ner i en slänt mot en damm, den fick allt vara kvar där, det var för svårt att få tag i den. Men det som göms i tö….

Efter ett tag fick fler och fler av oss upp farten, och mest bitna blev nog barnen i familjen Jeppsson. Nils han varva oss flera gånger i backen, och Henning inte långt efter sin lillebror.  Johanna och Mira, skrattade så de tjöt och kämpade på i all snö. Men mitt i allt roliga så var olyckan framme. Petter landade illa med en armbåge rakt in i revbenen, knak, sa det. Ja det var till att gå med kälken ner den sista biten och sen åka hem till hotellet. Ont när han andades och rörde sig. Vi fick tips av tjejen i baren om läkarmottagning i byn, så nästa morgon åkte han ner. Efter röntgen och ultraljud konstaterade man att revben nummer 5 var brutet, ingen mer åkning denna vecka här inte. Han fick ett stabiliserande band som satt runt bröstkorgen och hjälpte mot smärtan de första dagarna, men sen är det bara att vänta på att det läker sig.

Vi andra åkte vidare i ett par dagar till, varav en där sikten var så dålig att man knappt såg till nästa pistpinne, vi åkte verkligen i molnen. Men vi tog det lugnt, höll ihop gänget och så småningom lättade det något. Litet annat sätt att köra på när inte riktigt vet vad som kommer längre fram, men alla dagar kan ju inte vara sol och blå himmel. Snöläget var ganska bra så högt upp, men kunde bli lite uppkört och tung snö när solen hade legat på några timmar. Eftersom det var kallt på natten så frös det igen och senare i veckan fick vi ju nysnö. Man hann få en ganska bra koll på systemen på en vecka, men inte så att det blev tråkigt.

Restauranger

Vi hade halvpension, så utöver fruksot så serverades vi en trerätters middag varje kväll. Ofta hann vi som vanligt med lite plump-spel och testande av flipperspelen innan maten serverades. Maten var god och även om det var trerätters, så kunde Noel tycka att det var lite för snålt tilltagna portioner. När han gillar maten så äter han rejält, så när det serverades sötsliskiga efterrätter så åt han glatt upp allt de andra avstod ifrån. Känns detta igen från den första Treebeaters resan när Jan och Petter åt upp någon stackars tjejs mat. Hon åkte inte med fler gånger…

Återigen tillbaka i Schweiz. Lauterbrunnen är en av byarna i Jungfrau Region. Mer kända är till exempel Wengen och Grindelwald

Resan

Denna gång flög de flesta till Basel/Mulhouse, och tog tåget vidare till Interlaken. Därifrån går sedan bergståg vidare upp i området. Några föredrog att köra hela vägen.

Boendet

Vi bodde på Hotel Oberland, en förträfflig familjepension. Frukosten var mycket riklig, och eftersom vi hade halvpension njöt vi av deras faktiskt mycket goda kök även på kvällarna. Läge mitt i byn.

Skidsystemet

Jungfrau är med rätta berömt för sina storslagna vyer, och det är inte en slump att så många filmer använder området som scen. Vi besökte till exempel Bond-skurken Blofelds lya Piz Gloria. Magnifik utsikt.

Orten

Lauterbrunnen ligger djupt ner i en smal dal med berömda vattenfall på sidorna. En nackdel med dalens smalhet är att man bara får sol en kort stund varje dag nere i byn.

Restauranger

Aktiviteter

Rodel från Wengen och nedåt var en trevlig avslutning sista dagen. Eventuella fotgängare kunde lätt knuffas av från banan.

Höjdpunkter

Bilder

Praktiska länkar

Mer information om Jungfrau kan du hitta här: http://jungfrauregion.ch/

Praktiska länkar

Resan

Två av oss körde bil hela vägen ner. En hel del köer längs vägen.

Vi passade på att stanna vid den fantastiska matmarknaden i Mulhouse

Ute

Inne

Övriga, som därigenom inte besvärades av för mycket bagage, tog tåg eller flyg.

Boendet

Vi bodde med egen matlagning.

Skidsystemet

Bra backar.

Orten

Restauranger

Gott om bra restauranger i backen.

Aktiviteter

Höjdpunkter

Bilder

Utsikten från vår bostad.

Praktiska länkar

Mer information om Grächen kan du hitta här: http://www.graechen.ch/

Resan

Mer val än någonsin: flyg, tåg och bil.

Bil

Vi som körde körde från Dalby ca 0700 på fredagen. Alla navigeringstjänster förelog olika vägar så vi lottade och valde A7 förbi Kassel och därefter A5 hela vägen till Basel. Vidare till Bern, framme ca 20, och övernattning på Ibis, som var förvånansvärt oSchweiziskt: för få parkeringsplatser, samt OK att parkera i planteringar och liknande
På morgonen (frukosten var hygglig+) fortsatte vi till Autoverlad Lötschberg, dvs tunneln Kandersteg-Goppenstein. Dock gjorde vi en avstickare i Frutigen, och besökte Tropenhaus, Schweiz största stör- och tropikfruktsodling, där man har utnyttjat de varma källor som bröt fram vid det senaste tunnelbygget till att värma upp störodling och växthus. Inom ett par år skall det vara möjligt att inhandla lokal Beluga, och kanske även Osetrova. Frukt finns redan att tillgå i restaurant och butik. Störarna var trevliga att titta på. Tystlåtna dock.
Vi körde vidare och kom fram till Grächen ca 12. Trasig serpentinväg sista biten, inga räcken…

Boendet

Vi hyrde hela Ferienlager Allalin (a.k.a. T-Rex), förutom baren på bottenvåningen. Huset har tidigare bland annat varit dinosauriemuseum!

Läge mitt i byn.

Gott om rum, stor matdel, större restaurangkök, där somliga gärna stekte bacon för glatta livet!

Skidsystemet

Mycket bra sidsystem i det mindre formatet. Populär bland schweizare men inte bland utlänningar, alltså var vi hyggligt ensamma i backarna på vardagarna.

En dag åkte vi till Zermatt, och konstaterade att det var ganska onödigt.

Orten

Restauranger

Le Chalet

Vi rekommenderar verkligen Restaurant Le Chalet, i Hotel Desirée. Här kan man njuta av „Les trois Fondue“, där man väljer tre olika ostfonduer ur en lång lista. Gärna med en Wallis-fendant till!
Fiffigt nog finns det också en uppskattad barnbuffet, och ett lekrum dit man kan skicka barnen mellan varmrätt och efterrätt. De hade dessutom plats för alla 22 i sällskapet!

Aktiviteter

Kälkbanan var tyvärr stängd på grund av snöbrist.

Höjdpunkter

Bilder

Bildgalleri

Magnifik utsikt från lägenheten!

Praktiska länkar

XXX

Resan

Vi åkte med tåg hela vägen. Tåg är kul och i synnerhet sovtåg. Det planeras länge innan om vem som skall sova var, och Mira kom upp sig ett hack på hemvägen och låg då i mittenslafen. Noel sov för första gången i egen slaf, och var mycket stolt över detta. I övrigt så sysselsätter de sig med att springa fram och tillbaka genom tåget, klättra upp och ner för stegen och hoppa mellan bäddarna. Ja, om tåget står still eller kör sakta vill man ju gärna hänga ut genom fönstret också.   Allt gick bra och den sista biten fick man ta lift upp till Flumserberg. Det gick en buss också, men är man på skidsemester så är man, och det lika bra att få in känslan med en gång. In med barn och packning i ett par äggliftar så var vi på väg upp.  

Boende

Vi bodde i lägenheter i Haus Wogesa som ligger på gångavstånd från simhallen. Läget, i Mittenwald mellan de två huvudskidområdena Tannenheim och Tannenboden, var lite opraktiskt eftersom skidbussarna går ganska sällan. Det finns möjlighet att ta Mittenwaldliften och åka skidor vidare till de andra områdena, men det fungerar inte lika bra som det ser ut på pistkartan, så det gjorde vi inte så ofta.

Väl framme vid huset så högg Mira och Johanna överslafarna i vångingssängarna, och delade då rum med Linnea och Alex. Efter halva veckan byttes sovrumskompisarna ut mot Johan och Gunilla, som roat låg lyssnade på flickornas diskuterande kring hur mycket klockan var vare morgon, och när klockan var sju så hoppade de raskt ur sängarna – redo för en ny skiddag.

Det är inte bara berg i Schweiz, utan även ost och Toblerone. Det sistnämnda var barnens mellanmål i backen när orken började tryta. Oslagbart som  energigivare och humörförbättrare . Noel är en riktig ost fantast, särskilt gillar han smält ost, så det slank ner en hel del fondue i hans mage.

Nåja, det förbrukas ju en del energi i backarna, och vi hann dessutom besöka badhuset och åka kälke innan vi åkte hemåt. Väl klädda och med hjälmar på huvudet åkte vi  med liften upp och for sedan hela vägen ner i kälkbanan, till Mira och Noels stora förtjusning. De skrattade oavbrutet, och skulle bara åka fortare och fortare och i fler gupp.

Skidskola

Det var soligt och riktigt vårvarmt när vi kom. Vi hörde på takdroppet och undrade lite nervöst om det skulle bli skidåkning i snöslask. Det kom mängder med snö, så vi åkte oftast i snöväder. Lite dålig sikt, men fin snö! Första dagen i backarna körde vi runt själva, men sen så började skidskolan. Mira och Johanna kämpade på , hjälpte varandra så gott det gick, och Johanna kunde hjälpa till med översättningen. Det är skönt att ha med en kamrat i gruppen, när undervisningen genomförs på schwitzerdeutsch. Mira berättade att läraren frågat henne något men hon förstod inte vad. Då sa Johanna att han hade undrat vad hon hette,  så nästa gång han frågade så sa jag  -MIRA!

Bägge tjejerna tyckte det var kul med skidskolan kunde fint ta sig ner för blå backar och åka släplift själva i slutet av veckan.  Stundoms gick det lite väl fort, men efter någon rejäl vurpor så sakta de ner lite.

Fort ja, det skulle det gå för Noel också! Han berättade nöjt att han åkte fortare än mamma, så någon skidskola var förståss inte alls nödvändig för honom. Skämt o sido, men han hamnade i en grupp som skulle gå runt på plana marken med skidorna på, och det var helt klart inget för honom. Det blev mamma- och pappaskidskola för hela slanten. Han var mycket nöjd med denna lösning, men berättade för pappa att mamma tjatade för mycket om ”pilen”. Som broms och svängövning så ville vi att skulle lära sig att ploga, och vi har kanske tjatat lite för mycket, för sen gjorde han ”pilen” när han gick nerför trappan hemma och åkte i rutchkanan på gympan.

Restauranger

Pilsner eller Owomaltine – det är frågan!

Sennästube

En förträfflig restaurant, belägen i backen. Se gärna deras hemsida. De har också övernattningsmöjligheter, vilket vi inte behövde utnyttja, trots deras förträffliga Kalte Platte. Vägg-i-glasvägg med restauranten ligger mejeriet. Vid toalettbesök i källaren kan man beundra de tusentals ostar som lagras där. Vi köpte naturligtvis hem ett 4,5 kg osthjul som utsattes för raclettegrillen hemma i Sverige. Man kan också köpa ostmassa till fondue. En dag handlade Gunilla två stora hinkar för kvällsmaten i lägenheten. Med dessa i ryggsäcken blev hon så baktung att hon stöp i pisten och fick hjälpas upp av två fotvandrande äldre damer.

Alpenblick

Mycket traditionell restaurant mitt emot simhallen. Liten och trevlig. Tar ej kort. Innehavarna talar i stort sett bara lokal dialekt. Här hyrde vi ett extra rum eftersom vi blev fler i lägenheten än man fick vara.

Leukerbad ligger mycket vackert i norra Wallis/Valais.

Vi bodde i en luxuös flervåningslägenhet med hiss in i lägenheten.

Varma utebad fanns det också.

Barnen var inte sjuka hela tiden.

Jan och Karin åkte rodel.

Praktiska länkar

• Leukerbads hemsida – turistinformation och boende
• Residenz Edelwiss – stora och små lägenheter till uthyrning

Karta

Utsikt från toppen

Kartlänk

Champery ligger i de fransktalande delarna av Schweiz, med andra ord hade vi begränsad nytta av all den Schwitzerdütch vi lärt oss under tidigare resor.

Resan

Den svenska delen av Treebeaters tog flyget till Genève – Cointrin. Den gamla terminalbyggnaden är fortfarande helt igenkännbar från Tintinalbumet Det hemliga vapnet. En fördel med Champery är att det finns tågförbindelse dit. Praktiskt nog finns en järnvägsstationen direkt i anslutning till flygplatsen och det var smidigt att hoppa på tåget. Ett tips när det gäller Schweiz är att man kan köpa en specialbiljett, Swiss Transfer Ticket, som gäller tur och retur från den plats man reser in i landet till orten man skall bo på.

Det är viktigt att tänka på att den måste köpas innan man kommer till Schweiz – så mycket framförhållning hade inte vi. Den brittiska sektionen körde istället; genom kanaltunneln (fräckt men läskigt), och vidare till nattuppehåll i Reims. Från det lokala Ibis hotel är det promenadavstånd till en Carrefour med MYCKET stort champagne-sortiment. När man kommer in i Schweiz är det viktigt att hålla höger, annars hamnar man plötsligt i Tyskland.

Boende

Vi hade hyrt Chalet Le Fouret, några hundra meter från linbanan. Parkera inte barnvagnar utanför huset, då de lokala katterna gärna markerar…

Huset stängdes för uthyrning inte långt efter vårt besök. Det hade förmodligen inget att göra med att vi bland annat dyrkade oss in i den låsta källaren för att försöka koppla om elsystemet…

Skidsystemet

Opraktiskt att inget finns nere i byn (utom replift för nybörjarbarn), utan man är tvungen att åka kaninbana. Väl däruppe var det förvisso fint; är en del av Portes-du-Soleil, med t.ex. Avoriaz. Vi hamnade sista dagen i en snöstorm och fick tillfälle att rädda en nordtysk skolklass, vars fiffiga lärare släpat upp barnen, som inte var så bra på skidor, i detta väder; de flesta i jeans och halsduk.

Orten

Klassisk by med trevliga hus. Halt i de branta gatorna – broddar hade varit förträffligt!

Praktiska länkar

• Champery – turisinformation, boende 
• SBB – schweiziska järnvägen – tågtider, biljetter med mera. 

Tåg i massor. Kuggstångsbanor. På hemvägen passerade vi återigen Brig; nu i full karneval. Orkestrarna lät och betedde sig ungefär som studentorkestrar, men enhetligare uniformer. Och bättre lukt.

Detta inträffade på den tiden då varje rejäl resa avslutades med en färjetripp över Öresund, dvs pre-bro.

Boendet

Plötsligt vid frukostbordet drabbades vi av insikten att Matterhorn = Tobleroneberget!

Skidsystemen

Zermatt bjuder på bortåt 90 pister av varierande karaktär. På Theodul-glaciären kan man på dryga 3800 meters höjd även ägna sig åt sommarskidåkning. Tröttnar man kan man ta sig över till Beruil-Cervinia på den italienska sidan och uppleva ytterligare ett skidområde. Fast då är det bäst att hålla noggrann koll på vädret – om Theodul-passet stängs är det många dyra mil att ta sig tillbaka till Zermatt via Simplon-tunneln.

Det finns tre skidområden, Rothorn/Sunegga, Gornergrat och Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee. Det är ganska bökigt att ta sig mellan områdena – den som inte gillar röda pister och isiga uppåkta skogsvägar som är kantade med stup göre sig inte besvär – så det är en bra idé att välja ett område för dagen.

Gornergrat

Till Gornergrat kommer man med kuggstångståg från centrum i Zermatt. Det tar ungefär en halvtimme att nå toppen på 3089 meter. Väl uppe är det fullt möjligt att använda tåget som skidlift – det finns hållplatser i backen där man kan stiga på. Uppe på Gornergrat ligger ett märkligt bygge som numera kombinerar hotellverksamhet (3100 Kulmhotel Gornergrat) med ett radioobservatorium. Här kan man äta en stärkande och hyfsat prisvärd bricklunch och njuta av utsikten från den stora solterassen.

Från Gornergrat kan man välja mellan röda och blå pister med 500 meter fallhöjd ner till Riffelberg, där det också finns ett utmärkt matställe. Gulaschsoppa är ju aldrig fel…

Riffelalp/Sunegga

Hit kommer man med en jätteläskig alpmetro genom berget. På sommaren kan man beskåda livs levande murmeldjur här, men på vintern vinner man på att skrämma tyska skidåkare av vägen genom att med tordönstämma ropa “achtung, ich bin ein Tonbandgerät!”.

Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee

Det högst belägna skidområdet bjuder bland annat på underbart välpistade motorvägsbreda (och då talar vi om sexfilig motorväg! minst!) pister, mjölksyreinducerande ankarliftar och en inte helt försumbar risk för höghöjdssjuka. Hit tar man sig med viss möda via en kombination av äggliftar och fullpackade kabinbanor. Mellanstationen Trockener Steg är en bra utgångspunkt för utflykter i de olika pisterna och serverar OK bricklunch som kan avnjutas på en helt OK solterrass. Under vår resa observerade vi eleganta människor, med de senaste och dyraste skidorna och skidkläderna; vilka åkte hit upp och satt på solterrassen hela dagen.

Från Trockener Steg går också kabinbanan upp till de högsta höjderna i systemet. Var beredd på att nästan blåsa bort när du stiger ut från toppstationen Matterhorn Glacier Paradise på 3883 meters höjd. Här är det nästan 1000 röda meters fall tillbaka ner till Trockener Steg. 

Orten

Här talar man Schwitzerdeutsch!

Restauranter

Elsie’s Bar

En sen eftermiddag kände vi för att byta ut det vanliga after-ski-ölandet i lägenheten mot en liten bar-runda. Mitt emot kyrkan såg vi några glada skidåkare som i sina pjäxor var på väg in en bar som var belägen i ett pittoreskt gammalt hus. Det verkade ju lovande, så vi begav oss också in dit och fick mycket riktigt god öl att dricka. Dock var det inte öl som var barens specialitet, utan snarare champagne, rysk kaviar och ostron. De senare flögs dagligen in till Zermatt med helikopter för att vara färska och fina. Är du intresserad av att lyxa till det finns mer information om Elsie’s bar här.

Restaurant Stadel

I Schweiz (liksom i Italien) höjs servicenivån med minst kubiken på antalet spädbarn man medför på lokal.

På denna restaurant höll vi raclette-orgie. Ett halvt 40kg-hjul gick åt. Vinnaren var inte en av de tre favoriterna… Ett störningsmoment var att raclette-kocken var så storvuxen och såg så överansträngd ut att vi alla oroade oss för att han när som helst skulle drabbas av hjärtinfarkt. Om man vill äta raclette på Stadel måste man boka i förväg. Därför kan denna länk till Restaurant Stadel vara bra att ha.

Vernissage Bar

Ett ganska uttalat drag av steam-punk präglar inredningen i Vernissage bar. Den är designad av Heinz Julen, Zermatts egen skrotkonstnär som bland annat gör galna ljuskronor av kromade avloppsrör och andra VVS-prylar. På Vernissage kunde man med fördel hälla i sig ohämmade mängder frozen strawberry margaritas. Kolla gärna länken till Vernissage bar.