25 år efter att det som sedan skulle bli Treebeaters första resa till Hippach i österikiska Zillertal återvände gänget dit – eller rent addressmässigt, till Ramsau.
Det var med viss tveksamhet; även om den första resan uppenbarligen skapade mersmak, hade ju själva Zillertal inneburit vissa incidenter, som ösregnsvandring, spräckta pjäxor, nattliga störningar på hotellet mm. Det positiva vägde dock över.
Resan
Företogs med ett litet antal tåg, flera bilar och några flygplan.
Boendet
Vi bodde i två stora lägenheter i Brizerhaus.
Brizerhaus hade av oklara skäl vunnit ett stort antal priser, tydligen för att man hade byggt en nytt hus av gamla brädor. Vi blev mycket väl mottagna, och huset fungerade bra, särskilt efter att vi möblerat om mellan lägenheterna.
Väl framme till Brizerhaus på seneftermiddagen var det fördelning av rum i våra två lägenheter, sen full fart att få till middag till alla 20 personer. I år hade var det familjen Sandbergs, Ohlssons, Svensson/Jönsson, Granholms, Strandqvist och Greens Medan övriga möblerade om lite så vi alla kunde sitta ihop och äta, så började Svensson-Jönsson gänget med maten. De hade hade kokat ärtsoppa hemma som de fryst in och tagit med så det skulle gå fort så här på ankomst dagen. Till efterrätt blev det den Österrikiska rätten Kaiserschmarrn – den kejserliga pannkakan. Skillnaden mot våra pannkakor är att man delar äggula och vita och blandar ner de hårt vispade äggvitorna på slutet. Sen drar man sönder den stekta pannkakan i småbitar och strör florsocker på – mums!
Nästa dag for vi iväg med skidbussen till Mayerhofen för att skaffa utrustning och liftkort. Stackars Suzanne fick ett rejält jack i fingret när hon skulle ta emot skidor som höll på att trilla. Det blev att ta sig till sjukstugan och få fingret tejpat och stabiliserat – första dagen! Som tur var så kunde hon åka skidor de andra dagarna, och hon och Göran kunde trösta sig med en härligt glassfika! Marie besökte ett par dagar senare samma sjukstuga när hon trillat i backen. Det går utför med den äldre generationen. Mest blåslagen visade det sig, men de röntgade revben och höft. Inget brutet, möjligtvis en spricka i revbenen men ingen mer skidåkning för henne denna vecka.
Vi hade fint väder hela veckan, solen sken och man kunde verkligen njuta av att vara ute hela dagarna. Familjen Sandberg & Granholm och Noel hann dessutom åka in till Innsbruck en dag för at gå på museer och flanera. Här blev vi av med Suzanne som i flera timmar var försvunnen på det lokala stadsarkivet.
Veckan förflöt i trevlig samvaro, där alla hade ansvar för matlagning någon kväll. Det var några år sedan vi hade egen mathushållning, men trots detta hade vi tid för en del spel och dobbel. Noel drog igång en plump turnering som pågick under hela veckan. Spelhålan var i ungdomslägenheten en trappa upp som alla ungdomar, inkluderat ungdomarna Göran och Suzanne, bodde i. Max och Noel delade rum, Mira, Johanna och Emma kamperade ihop i ett annat. Man fick kvalspela under veckan och de som hade bäst resultat/placeringar, fick sedan vara med i slutspelet på torsdagen. På fredagen avslutades veckan med Häxentanz, ett helt galet spel där man ungefär som fia med knuff skall gå runt ett varv sedan ta ut sina pjäser. Skillnaden är att man inte ser vilken färg pjäsen har, alla pjäser är svarta utom på undersidan. Från början får man sina pjäser, men efter några omgångar där alla får flytta vilka pjäser som helst både fram och baklänges, men enligt givna regler förstås. Det slutar ofta med att man går ut med någon annans pjäs, men förhoppningsvis tar en annan spelare ut dina. Många goda skratt får man på köpet! Sammantaget hade vi en härlig vecka, med sol och blå himmel alla dagar utom den sista, då det blev kallt, blåsigt och dålig sikt. Vi hade ändå fått många fina dagar, så det var Ok att ta en tidig eftermiddag och förbereda för avfärd nästa morgon.
Skidsystemen
Med skidbussen kom man ganska lätt till flera trevliga system.
Orten
Restauranger
Gasthof Post
Gasthof Post i den idylliska delen av byn Hippach hade vi hoppats åter skulle bli ett av våra stamställen. Dock var restaurangen konstant fullbokad, så Petter och Jan fick aldrig återuppleva maträtten Postgeheimnis – “Posthemligheten”. Denna fanns fortfarande på menyn efter 25 år. Se också Gasthof Posts hemsida
Den mesta maten lagades i lägenheten.
Gasthof Tipotsch
Fick fungera som substitut för Gasthof Post. Gott, effektivt och prisvärt, med kapacitet att servera 20 hungriga skidåkare.
Ferienhotel Neue Post
Ännu ett Gasthof Post-substitut. Ungdomar bör se upp för aggressiva nederländare.
Yeti Schirm-Bar
Läge: Numera nedanför Horbergbahn. För 25 år sedan låg baren nedanför linbanan i Mayerhofen. Ingen egentlig restaurant, men hot-shoten Yeti-Killer var ändå en stapelföda för många av oss. Numera vet vi receptet.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.