Laax 2020

Vi var 13 stycken i som åkte tillsammans till Laax i Schweiz och ressällskapet bestod av familjerna Svensson/Jönsson, Granholms, Ohlson/Olssons och i dessa sammanhang nytillkomna deltagare, familjen Jeppsons bestående av Henrik, Helena, Henning och Nils.

Resan

Vi körde med bil ner de 130 milen, med stopp för övernattning i Göttingen i Tyskland. Upp tidigt till frukost vid 06.30 och sen iväg så snabbt som möjligt – vi ville ha marginalerna på vår sida. Hade varit snyggt att inte komma med sista liften upp!  Men det gick bra, lite trafikstockningar emellanåt, men fint vägunderlag hela vägen.

Boendet

I år så skulle vi för första gången bo i backen, så vi var tvungna att komma fram till Laax innan sista liften gick upp till Mountain Hostel.Vi bodde på 2228 meter höjd, med en fantastisk utsikt över bergen.

Under frukosten hittade vi ett par favorit-bord, med sträckavstånd till Croissanterna men framförallt njöt vi av en fantastisk soluppgång över alptopparna. På kvällen hade vi sol betydligt längre än när man bor nere i dalen. Efter några dagar hittade familjen Granholm härliga solstolar uppe på taket, som var som tagna från vilken badstrand som helst.

Rummen var lite för spartanska för Maries smak. Två våningssängar på rad, en gång på 70 cm sen fanns fyra förvaringsskåp i plåt och ett handfat längs andra väggen. Dusch och toa i korridoren. Inte rummen där man softar och myser precis, men allt går. Eventuellt hade man kanske kunnat uppgraderat efter helgen då en del gäster försvann, och fått lite bättre rum som Jeppsons och Ohlssons lyckats få, men då har man redan packat upp allt sitt bohag och man är ju trots allt inte så mycket på rummet.

Interiören i huset var lite speciell, rymdtema och namnet på baren där man åt frukost hette Galaxy. Jan snackade till oss en guidad tur i ovanvåningen där man var tvungen ha en speciell biljett till. Där brukade företag som google och apple köpa passerkort till anställda som kunde sitta där och jobba eller ha konferenser, väldigt fint. Vi får bolagisera Treebeaters och sen åka tillbaka och ha konferens. Vi får lämna till över till våra unga vuxna att fundera ut hur vi skall dra in intäkterna för att täcka upp sina föräldrars extravaganta behov av alpluft.

Skidsystemet

Det vi hade kommit för var ju skidåkningen och många dagar hade vi strålande sol och blå himlen. Fantastiskt att redan på morgon vara uppe i systemet, så när vi hade åkt ett par timmar så kändes det som det var dags för paus, så var det inte riktigt lunchtid. Vi fick mycket mer åkning, det tar allt en del tid att ta sig upp till toppen av systemen på morgonen, som vi nu slapp. Mira åkte helst med de entusiastiska åkarna: pappa, gudfar Jan och familjen Jepsson, som var med för första gången i år. Om vi pausar för mycket så åker hon några var extra med vi andra njuter av en fika. Marie fick en konstigt blixtrande huvudvärk när hon körde på i lite tuffare backar, så hon fick ta det lite lugnare i år. Noel körde med sina skidor i början av veckan, men testade sen snowboard igen. I år med handledsskydd. Det gick väldigt bra men gjorde att han också vissa dagar behövde ta lite enklare backar, men det är ju bra att vi är många som vill köra på lite olika sätt, det finns alltid någon att hänga med eller ett gäng att ansluta sig till.

På onsdagen så var det snöoväder och sikten lite dålig, så vi bestämde oss för att åka kälke på eftermiddagen. Sagt och gjort, hela gänget hyrde var sig en kälke och tog sig upp till kälkbackens start. Det var tjock med nysnö, så det var lite svårt att se var man skulle köra, men en medarbetare visa var man startar och sen bar det iväg. Ja, inte så lång oftast, sen sjönk man ner i snön och åkte av.  Till slut insåg vi att vi skulle hålla direkt till vänster om de lila pinnarna för att hitta var det var pistat under all nysnö. Utanför spåret sjönk kälken ofelbart ner i mjuksnön och då tog det i allmänhet tvärstopp. Någon kälke for iväg, ett gulvästat spaningsteam var ute letade. En kälke åkte ner i en slänt mot en damm, den fick allt vara kvar där, det var för svårt att få tag i den. Men det som göms i tö….

Efter ett tag fick fler och fler av oss upp farten, och mest bitna blev nog barnen i familjen Jeppsson. Nils han varva oss flera gånger i backen, och Henning inte långt efter sin lillebror.  Johanna och Mira, skrattade så de tjöt och kämpade på i all snö. Men mitt i allt roliga så var olyckan framme. Petter landade illa med en armbåge rakt in i revbenen, knak, sa det. Ja det var till att gå med kälken ner den sista biten och sen åka hem till hotellet. Ont när han andades och rörde sig. Vi fick tips av tjejen i baren om läkarmottagning i byn, så nästa morgon åkte han ner. Efter röntgen och ultraljud konstaterade man att revben nummer 5 var brutet, ingen mer åkning denna vecka här inte. Han fick ett stabiliserande band som satt runt bröstkorgen och hjälpte mot smärtan de första dagarna, men sen är det bara att vänta på att det läker sig.

Vi andra åkte vidare i ett par dagar till, varav en där sikten var så dålig att man knappt såg till nästa pistpinne, vi åkte verkligen i molnen. Men vi tog det lugnt, höll ihop gänget och så småningom lättade det något. Litet annat sätt att köra på när inte riktigt vet vad som kommer längre fram, men alla dagar kan ju inte vara sol och blå himmel. Snöläget var ganska bra så högt upp, men kunde bli lite uppkört och tung snö när solen hade legat på några timmar. Eftersom det var kallt på natten så frös det igen och senare i veckan fick vi ju nysnö. Man hann få en ganska bra koll på systemen på en vecka, men inte så att det blev tråkigt.

Restauranger

Vi hade halvpension, så utöver fruksot så serverades vi en trerätters middag varje kväll. Ofta hann vi som vanligt med lite plump-spel och testande av flipperspelen innan maten serverades. Maten var god och även om det var trerätters, så kunde Noel tycka att det var lite för snålt tilltagna portioner. När han gillar maten så äter han rejält, så när det serverades sötsliskiga efterrätter så åt han glatt upp allt de andra avstod ifrån. Känns detta igen från den första Treebeaters resan när Jan och Petter åt upp någon stackars tjejs mat. Hon åkte inte med fler gånger…