Flumserberg 2009

För första gången tog seriös rodel-åkning sin rättmätiga plats bredvid sedvanlig slalom.

Magnifik utsikt från lägenheten!

Praktiska länkar

XXX

Resan

Vi åkte med tåg hela vägen. Tåg är kul och i synnerhet sovtåg. Det planeras länge innan om vem som skall sova var, och Mira kom upp sig ett hack på hemvägen och låg då i mittenslafen. Noel sov för första gången i egen slaf, och var mycket stolt över detta. I övrigt så sysselsätter de sig med att springa fram och tillbaka genom tåget, klättra upp och ner för stegen och hoppa mellan bäddarna. Ja, om tåget står still eller kör sakta vill man ju gärna hänga ut genom fönstret också.   Allt gick bra och den sista biten fick man ta lift upp till Flumserberg. Det gick en buss också, men är man på skidsemester så är man, och det lika bra att få in känslan med en gång. In med barn och packning i ett par äggliftar så var vi på väg upp.  

Boende

Vi bodde i lägenheter i Haus Wogesa som ligger på gångavstånd från simhallen. Läget, i Mittenwald mellan de två huvudskidområdena Tannenheim och Tannenboden, var lite opraktiskt eftersom skidbussarna går ganska sällan. Det finns möjlighet att ta Mittenwaldliften och åka skidor vidare till de andra områdena, men det fungerar inte lika bra som det ser ut på pistkartan, så det gjorde vi inte så ofta.

Väl framme vid huset så högg Mira och Johanna överslafarna i vångingssängarna, och delade då rum med Linnea och Alex. Efter halva veckan byttes sovrumskompisarna ut mot Johan och Gunilla, som roat låg lyssnade på flickornas diskuterande kring hur mycket klockan var vare morgon, och när klockan var sju så hoppade de raskt ur sängarna – redo för en ny skiddag.

Det är inte bara berg i Schweiz, utan även ost och Toblerone. Det sistnämnda var barnens mellanmål i backen när orken började tryta. Oslagbart som  energigivare och humörförbättrare . Noel är en riktig ost fantast, särskilt gillar han smält ost, så det slank ner en hel del fondue i hans mage.

Nåja, det förbrukas ju en del energi i backarna, och vi hann dessutom besöka badhuset och åka kälke innan vi åkte hemåt. Väl klädda och med hjälmar på huvudet åkte vi  med liften upp och for sedan hela vägen ner i kälkbanan, till Mira och Noels stora förtjusning. De skrattade oavbrutet, och skulle bara åka fortare och fortare och i fler gupp.

Skidskola

Det var soligt och riktigt vårvarmt när vi kom. Vi hörde på takdroppet och undrade lite nervöst om det skulle bli skidåkning i snöslask. Det kom mängder med snö, så vi åkte oftast i snöväder. Lite dålig sikt, men fin snö! Första dagen i backarna körde vi runt själva, men sen så började skidskolan. Mira och Johanna kämpade på , hjälpte varandra så gott det gick, och Johanna kunde hjälpa till med översättningen. Det är skönt att ha med en kamrat i gruppen, när undervisningen genomförs på schwitzerdeutsch. Mira berättade att läraren frågat henne något men hon förstod inte vad. Då sa Johanna att han hade undrat vad hon hette,  så nästa gång han frågade så sa jag  -MIRA!

Bägge tjejerna tyckte det var kul med skidskolan kunde fint ta sig ner för blå backar och åka släplift själva i slutet av veckan.  Stundoms gick det lite väl fort, men efter någon rejäl vurpor så sakta de ner lite.

Fort ja, det skulle det gå för Noel också! Han berättade nöjt att han åkte fortare än mamma, så någon skidskola var förståss inte alls nödvändig för honom. Skämt o sido, men han hamnade i en grupp som skulle gå runt på plana marken med skidorna på, och det var helt klart inget för honom. Det blev mamma- och pappaskidskola för hela slanten. Han var mycket nöjd med denna lösning, men berättade för pappa att mamma tjatade för mycket om ”pilen”. Som broms och svängövning så ville vi att skulle lära sig att ploga, och vi har kanske tjatat lite för mycket, för sen gjorde han ”pilen” när han gick nerför trappan hemma och åkte i rutchkanan på gympan.

Restauranger

Pilsner eller Owomaltine – det är frågan!

Sennästube

En förträfflig restaurant, belägen i backen. Se gärna deras hemsida. De har också övernattningsmöjligheter, vilket vi inte behövde utnyttja, trots deras förträffliga Kalte Platte. Vägg-i-glasvägg med restauranten ligger mejeriet. Vid toalettbesök i källaren kan man beundra de tusentals ostar som lagras där. Vi köpte naturligtvis hem ett 4,5 kg osthjul som utsattes för raclettegrillen hemma i Sverige. Man kan också köpa ostmassa till fondue. En dag handlade Gunilla två stora hinkar för kvällsmaten i lägenheten. Med dessa i ryggsäcken blev hon så baktung att hon stöp i pisten och fick hjälpas upp av två fotvandrande äldre damer.

Alpenblick

Mycket traditionell restaurant mitt emot simhallen. Liten och trevlig. Tar ej kort. Innehavarna talar i stort sett bara lokal dialekt. Här hyrde vi ett extra rum eftersom vi blev fler i lägenheten än man fick vara.