En av de klassiska…

Tåg i massor. Kuggstångsbanor. På hemvägen passerade vi återigen Brig; nu i full karneval. Orkestrarna lät och betedde sig ungefär som studentorkestrar, men enhetligare uniformer. Och bättre lukt.

Detta inträffade på den tiden då varje rejäl resa avslutades med en färjetripp över Öresund, dvs pre-bro.

Plötsligt vid frukostbordet drabbades vi av insikten att Matterhorn = Tobleroneberget!

Zermatt bjuder på bortåt 90 pister av varierande karaktär. På Theodul-glaciären kan man på dryga 3800 meters höjd även ägna sig åt sommarskidåkning. Tröttnar man kan man ta sig över till Beruil-Cervinia på den italienska sidan och uppleva ytterligare ett skidområde. Fast då är det bäst att hålla noggrann koll på vädret - om Theodul-passet stängs är det många dyra mil att ta sig tillbaka till Zermatt via Simplon-tunneln.

Det finns tre skidområden, Rothorn/Sunegga, Gornergrat och Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee. Det är ganska bökigt att ta sig mellan områdena – den som inte gillar röda pister och isiga uppåkta skogsvägar som är kantade med stup göre sig inte besvär – så det är en bra idé att välja ett område för dagen.

Till Gornergrat kommer man med kuggstångståg från centrum i Zermatt. Det tar ungefär en halvtimme att nå toppen på 3089 meter. Väl uppe är det fullt möjligt att använda tåget som skidlift - det finns hållplatser i backen där man kan stiga på. Uppe på Gornergrat ligger ett märkligt bygge som numera kombinerar hotellverksamhet (3100 Kulmhotel Gornergrat) med ett radioobservatorium. Här kan man äta en stärkande och hyfsat prisvärd bricklunch och njuta av utsikten från den stora solterassen.

Från Gornergrat kan man välja mellan röda och blå pister med 500 meter fallhöjd ner till Riffelberg, där det också finns ett utmärkt matställe. Gulaschsoppa är ju aldrig fel…

Hit kommer man med en jätteläskig alpmetro genom berget. På sommaren kan man beskåda livs levande murmeldjur här, men på vintern vinner man på att skrämma tyska skidåkare av vägen genom att med tordönstämma ropa ”achtung, ich bin ein Tonbandgerät!”.

Det högst belägna skidområdet bjuder bland annat på underbart välpistade motorvägsbreda (och då talar vi om sexfilig motorväg! minst!) pister, mjölksyreinducerande ankarliftar och en inte helt försumbar risk för höghöjdssjuka. Hit tar man sig med viss möda via en kombination av äggliftar och fullpackade kabinbanor. Mellanstationen Trockener Steg är en bra utgångspunkt för utflykter i de olika pisterna och serverar OK bricklunch som kan avnjutas på en helt OK solterrass. Under vår resa observerade vi eleganta människor, med de senaste och dyraste skidorna och skidkläderna; vilka åkte hit upp och satt på solterrassen hela dagen.

Från Trockener Steg går också kabinbanan upp till de högsta höjderna i systemet. Var beredd på att nästan blåsa bort när du stiger ut från toppstationen Matterhorn Glacier Paradise på 3883 meters höjd. Här är det nästan 1000 röda meters fall tillbaka ner till Trockener Steg.

Här talar man Schwitzerdeutsch!

En sen eftermiddag kände vi för att byta ut det vanliga after-ski-ölandet i lägenheten mot en liten bar-runda. Mitt emot kyrkan såg vi några glada skidåkare som i sina pjäxor var på väg in en bar som var belägen i ett pittoreskt gammalt hus. Det verkade ju lovande, så vi begav oss också in dit och fick mycket riktigt god öl att dricka. Dock var det inte öl som var barens specialitet, utan snarare champagne, rysk kaviar och ostron. De senare flögs dagligen in till Zermatt med helikopter för att vara färska och fina. Är du intresserad av att lyxa till det finns mer information om Elsie's bar här.

På denna restaurant höll vi raclette-orgie. Ett halvt 40kg-hjul gick åt. Vinnaren var inte en av de tre favoriterna… Ett störningsmoment var att raclette-kocken var så storvuxen och såg så överansträngd ut att vi alla oroade oss för att han när som helst skulle drabbas av hjärtinfarkt. Om man vill äta raclette på Stadel måste man boka i förväg. Därför kan denna länk till Restaurant Stadel vara bra att ha.

Ett ganska uttalat drag av steam-punk präglar inredningen i Vernissage bar. Den är designad av Heinz Julen, Zermatts egen skrotkonstnär som bland annat gör galna ljuskronor av kromade avloppsrör och andra VVS-prylar. På Vernissage kunde man med fördel hälla i sig ohämmade mängder frozen strawberry margaritas. Kolla gärna länken till Vernissage bar.

Bildgalleri