Se också bildgalleriet från Banff

”Åk inte till Kanadensiska Rocky Mountains, ni kommer aldrig att vilja åka skidor någon annanstans igen!” Det var en av kommentarerna när vi berättade för bekanta att vi bestämt oss för att åka dit i år. Den känslan infann sig dock aldrig riktigt under vårt besök. Kanske var det för att, enligt lokala utsagor, det var det snöfattigaste året på 25 år. Kanske var det för att vi byggt upp enorma förväntningar på skidåkningen. Hur som helst var skidåkningen utmärkt, landskapet svindlande vackert och människorna vänliga och hjälpsamma. Men exceptionellt ultra super-görjättebra var det inte. Vi får nog åka tillbaka ett annat år för att pröva tesen igen…

Resan gick smärtfritt men var lång. Att sitta inspärrad i ett flygplan i timmar är aldrig särskilt roligt. Vi tog oss med tåg från Lund respektive Helsingborg till Kastrup. Därifrån flyg till London för byte till Calgary. Med hyrbil tog det sedan en och en halv timme till vår hyrda villa i Banff. Enda överraskningen var ”inträdelsebiljetten” till Banff National Park. 70 CAD kostade det för att få lov att stanna i parken den tid vi skulle vara där. Då får vi förvisso besöka alla Kanadensiska nationalparker under ett helt år. Stor nytta vi har av det…

För att hitta någonstans att bo genomsökte vi internet och hittade så småningom en villa som såg ut att passa oss utmärkt. Lagom antal rum, stort kök, öppen spis och ett stort badkar. Det enda som verkade saknas var en bastu men det verkade svårt att få tag på därborta. Namnet, Muskrat Manor, gav visserligen visioner om råttinvasioner och kråkslott i sten men inga av dessa infriades. Det var helt enkelt en alldeles utmärkt villa med plats för åtta och möjlighet att trycka in några extra om så skulle behövas. Det enda som verkade lite ohumant var att man både fick betala deposition och full hyra senast 45 dagar innan tillträdet. Lite ovant när man är invand med att betala det mesta strax innan avresan. Men det är väl närheten till USA som gör dem försiktiga…

Skidsystemen ligger inte lika högt som de ställen vi besökt i Alperna och nedfarterna blir följaktligen inte lika långa. En annan sak vi saknade var Alpernas alla små restauranger och barer i pisterna. Kanske beror det på kulturella skillnader, kanske för att systemen är byggda i en nationalpark och därför inte får bygga hur som helst. Skidåkningen var dock bra och alla systemen hade en bra blandning av nybörjar-, medelsvåra och svåra pister. Favoriten blev Lake Louise men hade det bara varit mer snö i Sunshine Village så vete tusan. Vi tog oss runt i hyrbil och kunde därför även besöka system lite längre bort. Längst åkte vi till Fernie, en resa på fyra timmar vilket helt klart var i längsta laget.

Detta är skidsystemet närmast Banff och har gamla anor. Det är inte så stort och pisterna är inte så långa men de är välpistade, varierande och ganska bra. Fungerar alldeles utmärkt för uppvärmning och tillvänjning av kroppen då det var ett tag man stod på skidor sist. Större delen av pisterna kan få konstsnö så det mesta var öppet. Läs mer på www.banffnorquay.com och www.skibanfflakelouise.com.

Ungefär 20 minuters bilfärd från Banff hittar man Sunshine Village. De dagar vi var där gjorde det i varje fall skäl för namnet. Snöbristen gjorde att alla branta backar var utslitna eller till och med stängda. Men det som var preparerat var bra och landskapet var storslaget. Detta systemet låg lite mer undangömt från civilisationen. 5 km skogsväg följt av 7 km ägglift fick man ta sig längs för att komma upp i systemet. Läs mer på www.sunshinevillage.com och www.skibanfflakelouise.com.

Lake Louise är det största av skidsystemen i de kanadensiska Klippiga bergen. Bra och varierande åkning även om många pister var skyltade med ”marginal skiing”. Ett av de få systemen med serveringar i backen. Läs mer på www.skibanfflakelouise.com.

Lockade av lokalbornas utsagor om att Fernie var det skidsystem som fick mest snö pallrade vi oss upp tidigt en morgon för att köra till Fernie. Resan tog fyra timmar vilket var två mer än vi räknat med. Väl framme visade det sig att de inte hade mer snö än i övrigt och eftersom de brukade ha massor så var beredskapen på ickesnö i det närmaste obefintlig. Många pister var alldeles för steniga för att åkandet skulle vara roligt. Om det hade varit mer snö hade det säkert varit utmärkt. Systemet verkar väldigt lovande. Hit vill vi igen. Läs mer på www.skifernie.com och www.fernie.com.

Nakiska är ett mindre system på vägen mellan Banff och Calgary. Det byggdes för de Olympiska spelen 1988. Pisterna är väldigt bra och exemplariskt välskötta. Mängden turister var också låg men där var desto mer lokalbefolkning. Läs mer på www.skitherockies.net.

Banff är en trevlig liten stad. Staden anlades just för att Kanadensiska järnvägen ville skapa en turistindustri kring den storslagna naturen i Klippiga bergen. Järnvägen var dyr att bygga och det behövdes rika resenärer. Det tar inte mer än en timme att gå från ena änden till den andra vilket är en lagom storlek på en skidort. Den har dock en väldigt stark prägel av turistort och det kan ibland kännas lite jobbigt med de ändlösa raderna av affärer som säljer turist-krims-krams. Både staden och framför allt parken är definitivt värd ett sommarbesök också. För mer information om Banff se www.digitalbanff.com och www.discoverbanff.com.

Under de två veckorna han vi besöka ett antal restauranger. Toppbetyget fick naturligtvis Muskrat Manors egen ”restaurang”. Den fick också betydligt fler besök än övriga…

En alldeles utmärkt restaurang. Deras specialité är fondue av olika slag, bl a med grizzly, vildsvin, struts och buffel. Trevlig och snabb service. Ett roande inslag var också interntelefonerna. De fanns vid varje bord, på toaletterna samt hos kyparna. Beställ bord dagar i förväg…

Trevligt ställe i sann pionjäranda. Rejält tilltagna stekar och hamburgare. Man blir mätt. Dessutom var det gott.

Ett alldeles utmärkt frukost och brunch-ställe. Öppnar 6.30 på morgonen och serverar rejäla frukostar. Rustik atmosfär och vänlig personal. Flaggor i taket från, antar vi, de länder som Banff har mest frekventa besök från. Sveriges flagga var inte med.

Trevlig mexikansk sylta som serverade stark mat. Och god. På borden fanns jordnötter i skal och det var tänkt att man skulle kasta skalen på golvet efter att ha hittat nöten. Det hjälpte inte att vara ordningsam och lägga dem i askfatet istället. Då kom servitrisen och kastade dem på golvet.

Koreansk restaurang med tråkig inredning, tråkig personal och tråkig mat.

Pastarestaurang som kämpade för att se ut som ett inneställe. Där var dock få besökare. Maten var OK.

Italiensk restaurang vars främsta marknadsföring verkade vara att man fick rabbattkuponger då man hyrde skidor. Trevlig restaurang med bra mat.

Även om skidresor till 98% handlar om skidåkning så får man ibland tid till en del annat. Här är några av de saker vi prövade på.

Jag kan tänka mig få bättre sätt att avsluta en skiddag än att glida ner i en varm källa. Vi besökte två olika under vår vistelse. Banff Upper Hot Springs var det närmaste och bara tio minuters bilfärd från stadskärnan. Radium Hot Springs låg 80 minuters bilfärd från Banff vilket var lite för långt bort när Upper Hot Springs låg så nära men vi passerade det ändå på vägen hem från Fernie. Och det var tur för det var en underbar upplevelse. Fast namnet får en att rysa (eller möjligtvis lysa) lite. Vattnet i Banff Upper Hot Springs var mellan 37°C och 39°C beroende på dag. I Radium hade de en liten bassäng med källans temperatur, 44°C, och temperaturen var sedan 40°C i påfyllningsänden av den stora bassängen och något svalare i andra ändan. Lufttemperaturen var vid våra besök mellan -3°C och -10°C. Kontrasten var påtaglig. Värmen mjukar upp en ledbruten kropp men glöm inte att ta med något kallt att dricka för att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå. Vackrast var det i Banff Upper Hot Springs där man från bassängen kunde följa solens sista strålar för dagen på bergstopparna på andra sidan dalen.

En av dagarna bestämde vi oss för att ta en paus från skidåkandet för att turista lite i Calgary. Det visade sig vara en ganska tråkig stad. Som sanna turister besökte vi naturligtvis tornet och tittade på utsikten. Det såg ganska bedrövligt ut. Det enda som lockade var Klippiga bergen vid horisonten. Några dagar senare när vi var på väg till flygplatsen passade vi på att besöka Calgary Zoo som hade en ganska stor avdelning med inhemska djur. Det var däremot trevligt och kan rekommenderas.

En dag när skidåkningen inte verkar stämma så finns det ingen anledning att tvinga sig kvar i backen. Då kan man t ex ta en halvdag åt att titta runt på utställningar och museer. Vi valde isskulpturutställningen på Chateau Lake Louise, Cave and Basin och Banff Park Museum.

Isskulpturutställningen var magnifik. Där fanns ett tjugotal olika skulpturer sågade, skurna och karvade ur stora isblock. Motiven varierade från naturmotiv som örn med lax i klorna till mer konstruerade saker som motorcyklar.

Cave and Basin var den av de varma källorna som låg närmast Banff, dvs strax utanför. Källan rinner fram i en grotta i berget och utanför finns en naturlig liten bassäng. Därav namnet. Källan hade inte så hög temperatur, endast 34°C. Därför har den inte varit öppen mer än på sommaren och ifrån 1993 inte alls. Men grottan, den naturliga bassängen, den konstruerade bassängen (som numera är en fontän) och byggnaderna är värda ett besök.

Höjdpunkten var Banff Park Museum. För att turisterna skulle slippa(!) ta sig ut i parken så byggde man kring förra sekelskiftet ett museum där man visade upp så mycket djurliv man kunde tänka sig. Här finns insekter, fåglar och alla större djur. Fascinerande!

För att få oss ett sista unikt åk innan hemresan gick vi på Lake Louises fackelfärd. Man avslutade dagens skidåkning vid restaurangen mitt i backen där man sedan fick en stor buffé, pjäxdans samt låna en pannlampa. Turordningen som borden fick närma sig buffén avgjordes genom limbo. Trots tappra försök så lyckades vi inte avgöra tävlingen. Vid nedfärden rangordnades grupperna så att principen ”fullast först” gällde. Det var en stor grupp från England, the International Academy, som fick åka först. Det var underhållande att se dem försöka hitta sina skidor. Under nedfärden åkte en skidlärare först och en sist med fackla och mellan dem en lång rad med benyktrade skid- och snowboard-åkare med lampa i pannan. De som av en eller annan orsak inte hade skidor fick åka snöscoter istället.

Naturligtvis spelades det också plump. Se mer på plumpsidan där också resultaten från Banff finns.

• Djurlivet. Känslan av att vara ute i naturen blir definitivt starkare av att det dyker upp vilt lite här och där.
• De varma källorna. Enormt bra avkoppling efter avslutat skidpass. (se ovan)
• Bostaden. Den absolut bästa vi haft hittills.
• Att grilla då köksfläkten ger upp och brandlarmen inte går att koppla ur.
• Den ”en centimeter långa” svarta pisten i Sunshine Village.
• …
• samt naturligtvis skidåkningen!

Här finns ett urval av bilder som togs under resan. Än så länge har Petter, Marie och Anna bidragit.

• Bilder från Banff 2001 i urval
• Sök bland alla Banff-bilder
• Petters och Maries bilder
• Annas bilder